Maj-Britt Svensson

Kungen kommer

Carl-Johan Olsson föds 1879 av Maria Stoltenberg, husfru på slottet. Vad som händer därefter är oklart men några år senare återfinns Carl-Johan på Kristinebergs barnhem där han bor tills han är 15 år. Ganska snart blir likheter med den jämngamle prinsen Gustav tydlig och i senare ålder är den dåvarande kung Gustav V snarlik sin förmodade broder Carl-Johan, son till Oscar II.

Maj-Britt Svensson är 66 år och bor i Täby kyrkby. Hon har bott i Täby hela sitt liv men större delen av tiden på en gård i Viggbyholm - en 2500 kvadratmeter stor tomt som hennes farfar Carl-Johan köpte och flyttade till 1922.
– Min farfar var pedantisk och ordningsam. Det var en stor och vacker tomt och han höll den i jättefint skick. Gångar skulle ideligen krattas och fick knappt beträdas. Folk stannade ofta och tittade, minns Maj-Britt.

Carl-Johan var en välklädd och stilig man. Han bar kostym mer som regel än undantag, till och med när han arbetade i sin trädgård. Men hans prydlighet var åldersbetingad och knappast något man förknippade honom med i hans ungdoms dagar. Som 17-åring fick han arbete som kökselev på slottet och två år senare tog han värvning i kronans tjänst. Efter flera år i det militära följde han 1903 med en undsättningsexpedition till Södra ishavet. Livet på havet föll Carl-Johan i smaken och några år senare tog han anställning hos Knut Wallenberg och fick plats i besättningen på lustjakten Fujiyama, vilken han sedan reste med i hela tretton år framöver. På några få år hann Carl-Johan se mer än de flesta på den tiden bara kunde drömma om.
- Jag har kvar vykort och fotografier från hela världen. Från bildspel på kakelväggar på Madeira, till infödingar framför hyddor på Kanarieöarna, säger Maj-Britt som brukade älska att krypa upp i farfars knä och lyssna på historier från hans resor. Som den om silkesapan som gillade bananer.
- Han hade lovat en vän att ta med sig en apa hem till Sverige. Så skulle han köpa bananer åt apan och stoppade den i innerfickan på kavajen och gick in i en butik. Men bananlukten fick apan att hoppa ur fickan och skrämma slag på butikspersonalen, säger hon och skrattar.

Och på senare år har Maj-Britt gått i sin farfars fotspår.
- Det dröjde ett tag eftersom jag var flygrädd men nu har jag till exempel varit på Madeira i flera omgångar. Jag har gått i samma kvarter och försökt uppleva samma saker som farfar alltid pratade om.
Historien om att han skulle vara son till Oscar II har Maj-Britt alltid burit med sig men egentligen aldrig gjort någon större grej av. Men hon minns flera händelser från barndomen som satt sina spår.
- Farfar kom för att titta på min första examen i skolan. Plötsligt skrek alla barn ”kungen kommer” och pekade på min farfar. Han var kusligt lik den dåvarande kung Gustav V. Då blev man lite mallig, säger hon.
- Det har alltid talats om det, även om aldrig farfar sa något till mig. Jag tror det var min faster som berättade om släktskapet och tyckte att jag liknade prinsessan Margareta. Jag ser det som en kul historia. Det har egentligen inte varit någon stor grej och sen såg vi annonsen för Blått blod. Min man har släktforskat på sin sida också vilket gjorde mig nyfiken på min egen. Sedan var vi ute på Prins Eugens Waldemarsudde för ett tag sen och såg bland annat tavlor på kungafamiljen. Och då tänkte jag att ”det kanske är min släkt det där ändå”.